Vad händer när kroppen säger stopp?

Tänk dig att springa i sex dygn – och ändå fortsätta när de vanliga gränserna för vad en löpare klarar sedan länge är passerade. Det är EMU 6-Day Race, ett ultralopp där målet inte är en viss distans, utan att hinna så långt som möjligt på 144 timmar.

I början är det löpning. Sedan blir det något helt annat. Dagar och nätter flyter ihop medan löparna varvar löpning, gång, mat och korta perioder av sömn. Banan i Balatonfüred i Ungern är bara 898 meter lång, vilket innebär att deltagarna springer samma varv om och om igen – i sex dygn.

Årets upplaga blev historisk. Amerikanskan Megan Eckert sprang 1 024,319 kilometer och blev den första kvinnan att passera 1 000 kilometer i ett sexdagarslopp. På herrsidan vann norrmannen Simen Holvik efter 940,874 kilometer, vilket också innebar nordiskt rekord.

Bland de svenska deltagarna fanns Jenny Lindroth, som efter loppet berättat om utmaningen i bland annat Fotbollsmorgon. Hennes EMU blev ytterligare ett exempel på vad som krävs när ultralöpning handlar mindre om fart och mer om att fortsätta sätta den ena foten framför den andra – timme efter timme, dygn efter dygn.

EMU är kanske det yttersta testet av löpningens mest grundläggande fråga: Hur långt kan du fortsätta när kroppen helst vill att du ska sluta?